Ja, då var man upptagen då. Härligt! Jag har en pojkvän! Wiiiiiii...Väldigt svårt att förstå...det kommer nog ta ett tag innan man har insett det helt och hållet.
Och vilken pojkvän sen...så snäll och omtänksam, pratglad och social. Samma värderingar har vi också..samma musiksmak. Och han cyklar... ;)
Man fylls av alla möjliga känslor...och då finns det ju ingen plats för mat! Har enorma problem att få i mig något att äta. Ibland går det bra, men om jag börjar tänka på honom...då är det kört...Då stannar maten i halsen. Mystiskt, men helt normalt har jag hört...
Om ändå arbetsdagen kunde ta slut, så jag får träffa honom igen...
2 kommentarer:
grattis igen! o du, det där med maten, är det verkligen sant? jag måste nog ut o finna mej en mansperson.
Hihi! jag har tänkt skicka o fråga hur det gick med honom! men nu vet jag! Grattis gumman! hoppas han e lika bra som han verkar ,o)
Det e han säkert, det e bara jag som e lite cynisk...
Skicka en kommentar