Papparazzi...

Ja, jag känner mig precis som en papparazzi när jag lutar mig ut från stolen jag sitter på för att fånga kisen på bild! För om jag skulle flytta på mig och gå närmre så skulle han vakna och förmodligen få för sig att det är matdags. Himla tur att jag hade kameran liggandes på bordet! Han är så underbart söt som ligger och värmer sig i solen. Han är precis lagom sällskap en solig lördag när man sitter inne och pluggar. Han finns här, håller mig sällskap, kravlöst. Dagens höjdpunkt för honom (förutom sina egna måltider...) har varit min lunch! Han kröp sakta men säkert närmre min tallrik, frenetiskt nosandes. Han hoppades garanterat på att hans militärfasonskrypande i slow motion skulle gå mig obemärkt förbi... Men mig lurar man inte i första taget!